hur vet man om man är kär ?
låter som en otroligt töntig fråga som egentligen inte ens förtjänar ett någorlunda seriöst svar . för sedan urminnes tid har man enkelt kunnat besvara den frågan utan att ens behöva tänka, "det pirrar i magen och det känns som att man svävar uppe bland rosa moln" - för att enkelt sammanfatta det .
men om jag nu verkligen undrar och länge har grubblat över hur man faktiskt vet så borde jag kanske få ställa den frågan ?
jag har varit kär en gång . sådär riktigt äckligt kär då man faktiskt rent ordagrant svävar uppe bland rosa moln, då allt är helt perfekt och man får fjärilar i magen så fort man får syn på personen i fråga . man kan inte låta bli att le och ser antagligen ut som världens största idiot med ett konstant leende på läpparna . men det gör inget för man är just det - så fruktansvärt lycklig .
det var min absolut första kärlek och jag börjar nu att förstå att man kanske inte kan känna så för alla ? att det kanske endast är så rafflande och intensivt när det gäller den första förälskelsen . eller så har jag fel och det enda som krävs är att man faller för någon på nytt .
men som alla vet så finns det ju många olika sorters kärlek . syskonkärlek, kärlek för ett djur eller ett föremål, moderskärlek, kärlek mellan vänner och förälskelse . är det så att man alltid kan skilja dessa åt ? eller är det faktiskt möjligt att känslorna ibland kan spela ett spratt och man inbillar sej att känna något annat än vad man egentligen gör ? hänger ni med ? att man med andra ord blir kär i någon som man egentligen bara tycker om som en vän . men det borde väl inte vara så konstigt, eller ? jag menar, en kompis är ju någon som man antagligen trivs att umgås med, som man kan dela alla möjliga tankar och åsikter med och som får en på bra humör . borde inte vara så konstigt att man så småningom får starkare känslor för den här personen ? men hur vet man när man faktiskt passerar den gränsen ? HUR ?