igår var det alltså alla hjärtansdag . tror inte någon missade det faktiskt .
själv har alltid varit en sån där tjej som är otroligt kär i kärleken, älskar allt som har med kärlek att göra . allt från rosor, till hjärtan och allt vad det innebär . att jag skulle uppskatta alla hjärtansdag vore alltså inte annat än konstigt . för det har ju exakt allt det där .
men i måndags började jag alltså fundera på hur jag skulle ställa mej inför den kommande dagen . för egentligen så inser man bara hur fruktansvärt ensam man är . man vill inte se hur bra alla nykära mår, vad de fått för fint av sin pojkvän eller flickvän o.s.v. den enorma svarsjukan bara växer fram inom en och man frågar sej själv varför man själv inte kan ta en del utav allt det där fina ?
så jag bestämde mej helt enkelt för att bara låtsas som att det var en helt vanlig tisdag . det gick dock sådär.. redan när man kom in till skolan så pyntades det med en massa "puss-rutor", det bjöds på geléhjärtan och muffins, speed dating och allt man kan tänka sej .
något som däremot gjorde min dag var att jag fick en ros . jag, en ros ?
när de först kom in till klassrummet med gitarren i högsta hugg spelandes på "when you say nothing at all" hoppades jag innerligt att den inte var till mej . men när jag hunnit smälta hela proceduren insåg jag att jag faktiskt aldrig fått en ros på alla hjärtansdag förut .
kvällen spenderades sedan i ishallen med världens bästa tjejer . vem behöver en pojkvän när man har dom ?